Strandhugg

Fiske är frid för själen, en behövlig paus från vardagen.

När man bor i Norrbotten blir det oftast så att man fiskar ute på någon avlägsen sjö kantad av träd med en slingrig grusväg som förbinder den med det avlägsna samhället. Oftast får man vara helt själv på en sjö, ingen annan båt eller fiskare brukar synas till. Tystnaden bryts endast av vågornas skvalp och den enstaka fågelns fågelsång. En solig vårdag kan det var underbart att kryssa med båten längs strandkanten i en bortglömd skogssjö, och studera de gamla träekor som emellanåt halvt om halvt sticker upp ovan vattenlinjen. Man brukar säg att de timrade lador som kantar landskapets ängar är ”Norrbottens borgar”, i så fall är de gamla ekorna Norrbottens Vasaskepp.

Strandhugg gör man ibland när man befinner sig en dag ute på sjön, kanske för att äta, kanske för att utforska. Ibland finns det förfallna eldplatser efter strandkanten, en del byggda för väldigt länge sedan och en del som fortfarande aktivt används vintertid av förbipasserande skoteråkare. Under vår fisketur styrde vi båten in i en väldigt fridfull liten vik, på holmen som omgav den lugna viken upptäckte vi en glänta som innehöll en något förfallen eldplats med tillhörande bänkar, timret hade för länge sen blivit grått och mossigt. Med gasolkök, varmkorv & bröd samt en väldigt fin utsikt så blev det en av de bästa matrasterna som jag haft. Tyst, och avskärmad från vardagens stress. Fiske är sannerligen en fröjd för själen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: